Lista

Jag snodde en boklista från bokhora. Bara för att listor är kul:

Favoritbok i barndomen?

Ivan och eldfågeln som är en rysk saga och som fanns som bilderbok på vårt bibliotek. Den var alldeles trasig och sönderläst men jag älskade den.

Vad läser du just nu?
Drömfakulteten av Sara Stridsbeg, Ett brustet halleluja av Tomas Sjödin och Silvertronen av C.S Lewis.

Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?
Jag lånar inte på bibliotek för jag glömmer bara tiden och får böta dubbelt vad boken kostat.

Dålig bokvana?
Ibland tar jag mig inte tid att leta upp bra böcker, trots att det är värt det. Och jag är nog ganska kräsen. Och det här med biblioteket då.

Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?
Inget om jag inte glömt någon bok för längesen och det hoppas jag inte.

Har du en läsplatta?
Nej, aldrig i livet. Älskar bokformen för mycket för det. Lukten, känslan, bläddrandet, allt.

Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?
Jag föredrar att läsa en i taget egentligen. Men när jag inte gillar någon så börjar jag läsa flera för att få variation medan jag segar genom den första. Det är det som hänt just nu.

Sämsta boken du läst i år?
Hm, Drömfakulteten hittills faktiskt. Den är egentligen kanske inte dålig men den är inte min typ av bok.

Bästa boken du läst i år?
Boktjuven av Mark Zusak, omläsningen av Extremt högt och otroligt nära av Foer. Skugg-serien av Maria Gripe var fin också.

Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?
Jag har ju läst litteraturvetenskap och då läste jag mycket som jag inte ville. Men jag ser inte poängen med det egentligen. Ibland kan jag läsa utanför min bekvämlighetszon för att jag tror att jag kan lära mig något. Men egentligen tror jag att jag lär mig mer när jag läser böcker jag gillar, för det är ju så jag vill skriva.

Vilken är din läsebekvämlighetszon?
Jag läser allra helst på svenska, jag gillar barnböcker och romaner. Inte noveller eller deckare.

Kan du läsa på bussen?
Ja, och jag gör det gärna. Har ganska vid personlig gräns och tycker att det är jobbigt att sitta så nära okända människor, behöver drömma mig bort då.

Vilken är din favoritplats att läsa på?
I soffan, sängen och i badet.

Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?
Det går bra, men skulle jag låna ut många hade jag nog skrivit upp det så jag inte glömde.

Viker du hundöron i dina böcker?
Ja, jag tycker om hundöron. Böcker ska se lästa ut. Jag gillar att se var jag vek senast eller var andra vikt. Dessutom skulle jag aldrig kunna hålla reda på bokmärket.

Skriver du någonsin i bokens marginaler?
Nej. När läser så läser jag. Eventuellt så får jag idéer men då skriver jag ner dem i min anteckningsbok annars hittar jag dem inte sen.

I studierelaterade böcker då?
Ja, jag skryker under varenda rad. Läser mer koncentrerat då.

Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?
Svenska! Tycker den här "det är mycket bättre på engelska"-grejen är ganska löjlig. Varför skulle det vara det? Språket kan kanske vara lite bättre men svenska är ändå de flestas modersmål och mycket går förlorat när man inte kan språket helt.

Vad får dig att älska en bok?
Jag älskar livliga språk, fantasi, kreativitit, udda karaktärer, udda tankesätt, djup psykologisk insikt. Jag är lite allergisk mot författare som skriver svårt som saktar ner språket. Jag tycker att språket ska gå snabbt, läsandet ska flyta på.

Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?
Om jag får insikter när jag läser dem, om språket är ovanligt vackert.

Favoritgenre?
Udda karaktärer är min favorit. Realistisk vardagsprosa om vanliga människor som aldrig går på djupet och försöker skildra det så att man ser det ur en ny synvinkel, gillar jag INTE.

Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?
Jag skulle vilja läsa mer poesi.

Favoritbiografi?
Jag läser inte många biografier. Tycker i regel att de är ganska torra. Men Persepolis av Marjane Satrapi får väl räknas och den är himla fin. Skulle jag skriva en självbiografi skulle jag hitta på allt.

Har du någonsin läst en självhjälpsbok?
Jadå. Jag har mått dåligt försökte hitta svar. Tror självhjälpsböcker kan inspirera någon att söka hjälp men någon djupare hjälp tror jag inte att de ger. Böcker kan inte ersätta människor.

Så att du alldeles säkert vet att du är värd det

Egentligen är jag liten. Egentligen kan jag se den där litenheten i alla. Kanske i alla jag någonsin mött. På senaste tiden har jag blivit förvånad över hur alla verkar förvandlas till barn då och då. Mina ögon möter plötsligt barnaögon i vuxenansikte. Människor kan göra varandra så små. Hårda ord sätter spår i själar.

Jag läste en gång att barn föds med tunn hud och därför kan skadas så lätt, men att huden kanske måste vara så tunn för att alla kärlek ska kunna ta sig in. Och så blir jag äldre och tänker att hud nog alltid är så tunn, att det faktiskt inte finns någon alls med hård hud. Murar av tegelsten kanske, men inte hård hud.

För alla jag träffat är sårbara. Kanske är det ett evigt barn i oss, den där sårbarheten. Kanske är det just det som syns i ögonen och gör oss små. Kanske kan ingen skydda sig från ord. Varken de sagda och de osagda. Kanske det är det som gör oss så rädda. När som helst kan de komma, orden och det spelar ingen roll att vi inte vill såras för huden är ändå tunn.

Min mobil skriver alltid "jag räknar dig" när jag ska skriva att jag saknar någon. Kanske är det inte alls fel. Jag tänker allt oftare att kärlek just att räkna någon. Att kärlek är en handling. Det är att verkligen möta någon, sträcka sig ut, se någon och framför allt att berätta att personen betyder något. Att den är värd någonting.

Det är svårt att säga att man älskar någon. Kanske särskilt om man känt dem hela livet och aldrig sagt det förut. Och egentligen kanske man vet att de älskar en tillbaka, och de kanske också vet. Men ändå är det jag allra mest önskar mig. Att någon sträcker sig ut, vågar säga de största ord som finns. Att någon vågar bli så sårbar för mig. Jag vill gärna tro att jag är värd det. Rädslan före orden. Att någon skulle vilja gå igenom den för mig.

Det jag nästan önskar ännu mer än de orden, är att själv våga säga dem. Det är nog därför jag hela tiden försöker möta mina rädslor. Öva mitt mod. För att våga säga de största ord som finns. För jag har turen att känna så många som förtjänar att jag vågar.

Kärleken är en handling. Och idag sa jag till mina bröder att jag älskar dem för första gången.

Jag är en idiot.

Fy fan, vad jag tror på kärleken!

"Du kan kalla mig för idiot

Det har jag ingenting emot

Jag är en idiot

mer än så kan ingen bli"

Boktips med tankar på död

De senaste dagarna har jag till hälften levt i verkligheten och till hälften i den här boken:

Himla bra var den! Döden är berättaren och beskrivs på ett sätt som jag verkligen tycker om. Eller beskriver sig själv kan man väl säga. Språket är vackert - något som jag saknar i många av nutidens böcker. Huvudpersonens kärlek för böcker förstår jag ända in i hjärtroten. Men framför allt så är boken så där tegelstenstung och försvinna in i-vänlig som bara är helt rätt när det blir allt mörkare.

Imorgon kommer Jonatan hem från Israel. Bob hämtade jag i fredags efter 5 timmar på tåg. Så lite ljusare blir det också. Hoppas att ni alla har det bra!

Translation: I really recommend this book. Perfect when it only gets darker.