Det är höst och blåser allvar

Vilka veckor jag haft nu. De har varit väldigt nyttiga men otroligt jobbiga. Det hänger ofta ihop tror ni inte? Utveckling handlar väl lite om att möta det som är svårt och växa med det? Varför skulle annars alla sagor handla om just det?

Ni var fina efter mitt förförra inlägg. Jag skriver inte så ofta om hur jag mår här i bloggen. Inte för att jag inte försöker. Det ligger massor av opublicerade inlägg i utkorgen om just detta. Men jag låter allting bli i sista stund att publicera. Saker som gör ont är ibland svåra att visa upp. De är fula och obekväma. Ska man prata om sina problem får de bara vara lagom stora och man ska helst ha kommit ur dem. Människor med psykiska sjukdomar, självskadebeteende, självmordstankar, familjeproblem, svåra tvångstankar och så vidare sak helst hålla käften och inte smutsa ner andras lycka. Lagom olycka passar i vardagen - gnäll på jobbet och på vädret. Men längre än så får man helst inte gå. Och det är klart. Om någon pratar om att de är trötta för att grannen hade fest och får till svar "jahaja, jag var nere på psyket igår för jag visste inte om jag skulle lyckas låta bli att ta livet av mig" så blir det lätt lite känsligt och jobbigt. Jag är trött på att det är så. Men tyvärr inte redo att slåss för en förändring riktigt än. Så jag är lite lagom obekväm här om det är okej för er. Och är ärlig lite i taget.

Och jag tackar allt jag tror på och allt jag inte tror på för de vänner jag har. Med dem kan man till och med kan skämta om allt det obekväma och svåra. För man behöver göra det allra svåraste lite varmt ibland. Klä på sina monster en halsduk.

Dreads och så

För ganska längesen var det någon som ville se lite fler bilder på mina lösdreads och mitt mer bohemiska jag. Problemet är bara att då hade jag ingen bra kamera så det finns inte så många bilder. Men här hittade jag några i alla fall (de flesta tagna av Lisbet):

Jag hade ju massa lösdreads av riktigt hår insatt i håret, plus en del löshår. Så mitt hår var jättestort och långt och jag kunde knappt stå upprätt när jag duschade för det blev så tungt. Sen tog det tre timmar ungefär för det att torka i sommarvärmen. Massa pärlor hade jag också:

Mitt eget hår var nästan omöjligt att reda ut för borstade jag fastnade jag i dreadsen och balsam kunde jag ju inte använda. Här flätade jag det efter att ha ägnat en timme att reda ut det:

Ofta hade jag det i en tung knut. Så här såg det ut bakifrån.

Och framifrån:

Fler bilder än så finns knappt. Men nu har ni sett lite i alla fall!

Jag trodde att jag visste om alla sätt som jag var trasig på

Men när jag sätter mig ner på hallmattan och börjar gråta innan vi sagt hej och du kommer och sätter dig bakom mig och vaggar mig, så fortsätter allt som är bakom mig gå sönder sekund för sekund. Alla ord jag säger om tortyren som jag tänker på och bilderna av styckade kroppar, du håller du mig hårdare.

Jag ringer dig från en station i en stad längre bort och kan inte förstå hur jag ska kunna ta mig hem för jag har gömt mig i ett hörn och allt har fallit igen. Du säger att du kommer och att du ska försöka få tag på en bil. Jag kryper ut ur gömstället och springer på bussen gråtande och tänker att jag aldrig skulle komma ifrån någonting utan dig för alla bara tittar bort och säger ingenting.

Du skulle kunna vara med någon enkel, säger jag. Du säger att enkelt inte är det du vill ha. Jag litar inte på dig, säger jag. Det kommer du att göra. Jag drömmer mardrömmar om hur du lämnar mig men mest av allt är jag rädd för att all min ilska ska skrämma bort dig.

Minns du när du satt i badet med kläderna på och jag kom och satte mig där med. Jag hade kjol som flöt på ytan en stund. Det var vi då. Jag tror jag torkat tårarna och snutit mig på allt i vår lägenhet. På gardiner, i mattor, i handdukar, kläder. Jag tror att ett tag grät jag varje natt.

Nu vågar jag inte gråta utan dig.

Bild

Försök att förklara en kärlek

Böckerna, litteraturen, poesin, berättelserna. Min stora kärlek i livet och min första tills en viss man förändrade allting. Vad skrivandet betytt för mig går knappt att säga. Men jag tvivlar på att jag idag hade levt utan det. Jag hade inte varit jag om jag inte skrev. Skrivandet är andlighet, mitt sätt att kommunicera med det som verkligen är jag, bakom all stel rädsla och allt försvarshat.

För längesedan satt jag ensam i en lägenhet och skrev. Jag lovade mig själv att jag skulle skriva min berättelse från början till slut. Jag var hela tiden livrädd för att sidorna skulle ta slut och skrev verkligen med panik i magen, på morgonen, på dagen, på kvällen, på natten. Ungefär trehundra dåliga sidor senare tog de slut. När historien tog slut. Jag hade faktiskt gjort det. Senare insåg jag att jag behövde skriva om allting och nu ligger projektet på is. Jag trodde att det var ett misstag. Men visst är det så med många misstag, att de senare visar sig inte vara ett misstag - utan en övning.

Efter många års skrivkramp nu har jag antecknat massor av sidor till den bok jag så gärna vill skriva. Och en sak har jag kommit fram till. Att skriva är svårt. För det mesta har jag känt mig misslyckad och usel. För det mesta som kommer ut är riktigt dåligt, verkligen pinsamt. Men det dåliga är också poängen! Jag tror att man måste släppa fram det som är dåligt för att få tillgång till ett fritt kreativt flöde och på så sätt kan det som är bra få komma fram. Att skriva upp hundra idéer där nittionio är dåliga och en är bra är ett bättre sätt än att sitta med ett papper och försöka skriva ner bara en. För den kommer inte våga titta fram om man är rädd för det dåliga, för misstagen.

Så nu tänker jag mig att skriva med värme för misstagen. Att ösa ur mig usla idéer. Tillåta det vansinniga få plats. Rusa fram idéer. Leka och släppa på spärrar. Och sedan får jag oroa mig över kvalité. Välja i ett hav att skit och förhoppningsvis pärlor.

Bild: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 (via julia)

Translation: I love novels, writing and books. And from now on I will try to write without barriers.

Vackra val

Val är fint tycker jag. Hela morgonen har jag under hundpromenaden sett tanter finklädda i kjol och nylonstrumpor komma gående långsamt med sina rullatorer mot vallokalerna, medelålders par som är på väg hand i hand, valarbetare utanför lokalerna och diskussioner i varje hörn. För visst har politikintresset fått ett uppsving i år? Det är härligt tycker jag och idag njuter jag av demokratin och håller tummarna.

Bild

(Jag gillar en annan form av val också.)

Translation: Yet another election post.

Regeringsbyte

Det är ju ändå dagen innan valet så jag måste. Politik är ju så roligt. Det trodde jag verkligen aldrig att jag skulle säga men i detta valet har jag varit så engagerad och så arg så risken finns att jag blir djupt deprimerad om vi inte byter regering. Om ni inte har bestämt vad ni ska rösta än så tycker jag att ni ska gå in och läsa på:

Nya sjukförsäklingen

Det är helt sjukt att vi har det så i vårt land! Och till er som kommer att säga att det inte var bättre innan då människor sjukskrevs och lämnades åt sitt öde. Jag kan hålla med om att det inte heller var bra. Men man kan faktiskt använda sig av rehabilitering UTAN att utförsäkra människor. Och det är ju det de rödgröna vill nu.

Rösta med hjärtat imorgon och rösta inte bara för er själv. Rösta för de sjuka, de fattiga och de utsatta också.

Translation: Tomorrow we'll be voting in Sweden. I really hope for a new government.

Lägesrapport

Nu har jag börjat min praktik och efter två dagar är det mycket information som pressats in i mitt huvud, och en del har ploppat ut direkt. Jag vill inte säga var jag är för att hålla på sekretessen så mycket som möjligt men det berör hemlösa, missbrukare och våldsutsatta kvinnor.

Jag genomgår mitt årliga personlighetsbyte just nu. Mode, 50-tal och glada färger känns avlägset. Jag vill plötsligt inte ha en stil som sticker ut och som säger någonting. Jag har alltid tyckt att det är jobbigt när människor kommenterar den i verkliga livet, konstigt nog. Men nu är jag ännu mer i en miljö där jag vill att kläderna inte ska prata. Nu vill jag i stället smälta in i det jämngrå modet, ha stora, mjuka och vänliga kläder. Och när jag inte är helt slut efter praktiken vill jag ägna åt att skriva och krama på mina pojkar. Jag önskar att bloggen kunde börja tänka själv och producera lite fint till er emellanåt. Men jag kommer nog inte orka lika mycket längre.

Annars går jag mest runt och önskar saker. Jag önskar att alla föräldrar tog hand om sina barn, att ingen behövde sova på parkbänkar, att alla skulle få åtminstone EN chans till ett bra liv, att SD mirakulöst inte får en enda röst, att alliansen inte vinner valet och att människor var mer generösa. Och att jag fick tillbaka min morgonpigghet för den hade jag behövt nu. Eller imorgon 06.00 rättare sagt.

Favoriter

Det är roligt att tänka på saker man tycker om. Därför har jag gjort denna lista. Kopiera gärna och använd i din blogg, eller i en anteckningsbok:

Favoritlukt: Jonatan! Trygghet är på något sätt för mig att gå och lägga mig på dagen (för jag är rädd för mörkret) på Jonatans kudde, under hans täcke och somna i den lukten. Annars gillar jag: hästskit, citron och halm.

Favoritfärg: Buteljgrön. Jag är inte så pastellig av mig och gillar mest mättade men dova färger, mörkrött och midnattsblått är också favoriter. Den enda färg jag faktiskt inte gillar är turkost.

Favoritkänsla: När jag sätter mig för att skriva är jag alltid rädd för att jag inte ska komma på något. Att min fantasi ska vara uttömd eller otillgänglig. Men så plötsligt lossnar allting och ideerna kommer, från mig eller från något annat det vet jag inte men de kommer. Och i såna ögonblick känner jag så tydligt att det jag tror är verklighet, inte är det, utan när jag är i detta öppna tillstånd/detta flöde, är jag som närmst verkligheten. Konstigt nog är det en väldigt andlig känsla. Det är min favorit.

Favoritväder: Kall klar tidig höst. Eller när det åskar och ösregnar. Det är så vackert.

Favoritögonblick: När Jonatan sa att han älskade mig för första gången. Jag tror faktiskt att någonting i mig förändrades då för alltid.

Favoritord: Vintergatan. Molntäcke.

Favoritlåt: Just nu Still waters med Jim white och Act of men av Midlake.

Favoritfilm: Searching for the wrong eyed Jesus och Eternal sunshine of a spotless mind.

Favoritkonstnär: Jag har tidigare varit svag för Chagall men jag behöver nog faktiskt en ny favoritkonstnär. Något förslag?

Favoritscen i film: Slutet av Eternal sunshine.

Favoritcitat: Det är synd att livet är så värdefullt. - Jonathan Safran Foer. (Min översättning.)

Favoritårstid: Hösten. Det känns som en tid för förändring och hopp.

Favoritbok: Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer och Doktor Glas av Hjalmar Söderberg.

Favoritmat: Allt med parmesan, citronglass och scones.

Favoritdryck: Te och kaffe och riktigt sur äppeljuice.

Translation: A list of my favourites.

Mäns roll i våldtäkten

Män inkluderas sällan när man talar om övergrepp och våldtäkter. Man diskuterar flitigt vad vi kvinnor ska göra för att inte bli angripna och vi tränar självförsvar som jag tyvärr inte tror hjälper så där värst mycket eftersom våldtäkterna oftast sker av någon kvinnan känner och när han väl håller fast så är vi fysiskt svagare, vilka kvinnor som blir utsatta, hur vi tydligt ska lära oss att säga nej, om vi ska anmäla eller inte. Men männen då? Vad får de lära sig? Varför pratas det inte i skolan hur pojkarna ska behandla flickorna.

Det här tycker jag att man borde ta upp med killar:

- Ni måste vara säkra på att flickan ni vill ligga med har sagt ja, att hon är vid medvetande, att hon skulle göra det även om hon inte var berusad.

- Ni ska inte tjata till er sex.

- Ni ska inte försöka fylla tjejer för att få ha sex med dem.

- Ni ska inte "råka" stoppa in er grej i hennes anal för att man "trodde att det var rätt hål".

- Ni ska inte låtsas att era händer hamnar på någons rumpa för att det är trångt.

- Ni ska inte hålla fast en tjejs huvud när hon suger av er så att hon tvingas svälja.

- Ni ska inte trycka en tjejs huvud neråt för att hon ska suga av er om hon inte vill.

- Ni ska inte anta att hon vill ha sex egentligen trots att hon säger nej, visar ovilja, gör fysiskt motstånd. Kvinnan som säger nej men menar jag är en myt. Antingen så vill vi eller så vill vi inte.

Det är bara några av sakerna som jag har tänkt på, som jag vet händer och som är förjävligt att det händer. Jag vet att jag inte är ensam om att tycka att det är förjävligt. Säkert!s "Allt somn är ditt där hon sjunger "Dom jävlarna ska skjutas" är ett bra exempel på vilken ilska som väcks mot våldtäktsmännen. Våldtäkter är svåra fall att döma eftersom det ofta står ord mot ord och jag skulle tro att många kvinnor inte tycker att det är värt traumat av en rättegång att anmäla. Straffen är relativt korta, personen de anmält är ute snart igen - ofta med samma taskiga kvinnosyn eftersom han inte fått någon rehabilitering. Jag förstår frustrationen i Säkert!s låt. Men den skrämmer mig också för jag tror inte på en oförlåtande människosyn. Plus att våldtäktsmannen oftast inte är ett okänt monster i en park. Det kan vara ens kompis. Ens kusin. Ens farbror. Ens bror. Det är ju det som gör det så svårt, så komplicerat. Våldtäktsmannen är också en människa. Kanske en människa man älskar som sviker en fullständigt. Kanske gör just det är skammen och självförebråelserna blir så stora. Det kanske ibland är lättare att tänka att det är ens eget fel än att inse att den man älskade svek en så fullständigt.

I stället för gevär måste vi vara konstruktiva och göra något åt våldtäkterna, innan de händer. Vi MÅSTE börja se till männens roll i dem. Prata om det. Ge en annan bild av sex än vad porrfilmer och skeva tv-serier ger.

För kvinnobilden som vi får i media och genom tv-serier fullkomligt vidrig. Vi skrattar åt Charlie i 2 1/2 men som gör allt för att ligga - ljuger, sårar, super kvinnor fulla för att få dem i säng, tjatar och beter sig allmänt som ett praktsvin. Ett svin som faktiskt inte är ett dugg kul. Hans bror däremot behandlar kvinnor bättre (dock fortfarande ingen höjdare, tycker jag) men han är mesig. Barney i How i met your mother som behandlar kvinnor som om de inte vore värda någonting alls. Och så vidare. Det är inte att de ligger runt mycket som jag vänder mig mot, det är hur de gör det. Det är bristen på respekt och att kvinnor inte ses som människor.

Vad tror ni om en undervisning för pojkar, unga män i skolan där man diskuterar sånt här?

Två vackra saker

Några saker jag tycker är vackert just nu:

Stephan Bibrowski. "Lionel, the lion faced man". Stephan hade sjukdomen Hypertrikos Lanuginosa som innebar att hans ansikte var helt täckt med hår. Man tror att det var denna sjukdom som gav upphov till myten om varulvar. Jag vet inte, får man tycka att en defekt är vacker. Jag tycker nog att man får det. I alla fall så är Stephan slående vacker tycker jag:

Häxor. Jag försöker hitta en kvinnobild som inte är hårfri, luktfri, rynkfri och i allra högsta grad onaturlig. Inte artificiell och retuscherad. Jag tror att min längtan efter andlighet, kreativitet, mod, mysticism, närhet till naturen, och fri galenskap är varför jag fascineras av häxor just nu.

Translation: Things I find beautiful right now.

Att säga ifrån

Jag är himla trött på att vi svenskar så sällan vågar säga ifrån. Låter grannens musik på natten ringer vi störningspatrullen i stället för att gå och be dem sänka, tränger någon sig i kön muttrar vi, låter någons hörlurar högt igenom så lider vi och blänger, gör någon fel så väntar vi tills personen gått därifrån och sen snackar vi skit om den. Eller så suckar vi menande, himlar med ögonen och på andra sätt beter oss som barnungar.

Detta gör det så svårt att veta om man handlar rätt eller inte. För ingen kommer att tala om det för en. Och därför är i alla fall jag ständigt rädd i sociala sammanhang för att jag ska göra fel. Att jag ska missa någon liten vink. Så jag övertolkar allt och är ofta rädd för att människor ska prata skit om mig.

Jag har funderat över varför vi har så små marginaler i vårt samhälle. När man är och handlar så gäller det att man hittar sin plånbok direkt annars himlas det med ögonen, alla packar i varor som om det är dödsstraff på att komma sist, busschaufförerna är ofta tydliga att visa att man är en fullkomlig idiot om man inte håller fram kortet i exakt rätt tillfälle. Men inget sägs rakt ut. Allting sköts med små vinkar. Och vinkar fungerar på det sättet att man inte behöver stå för dem om personen man riktar dem år skulle försvara sig.

Så visst vore det bättre att bara säga ifrån, det behöver inte ens vara på ett aggressivt sätt. Utan bara "Ursäkta, skulle ni kunna prata utanför den tysta kupén". Inte svårare än så.

Translation: About telling people when they bather you in some way, instead of just hint, roll your eyes ore someting.

Välgörenhet

I morse hörde jag en diskussion om välgörenhet i Gomorron Sverige. Först diskuterades det om välgörenhet inte var ett dumt ord - det kändes ganska ogenomtänkt men vad panelen kom fram till var att det var otäckt och att de förknippade det med hybris.

Själv så tycker jag att det är ett helt okej ord. Att göra väl kan väl sällan bli så fel, oavsett om man gör det för sin egen skull, eller för andras så är det väl en ovanligt bra sak att göra med pengar tycker jag. Det är väl betydligt bättre att skänka till amnesty än att köpa en fräsig bil som man inte behöver. Varför finns det en myt som säger att man inte får göra gott för att se bra ut inför sina vänner? Man får ju göra så mycket annat som är onödigare för att passa in och få status.

Sedan pratade de om huruvida man fick tillbaka för sin godhet då man gav bort pengar. Här hänger jag inte med och skäms lite för hur blinda vi är i västvärlden för vår välfärd. För vi har redan fått. De flesta av oss i Sverige får mat, vi får utbildning, vi får tycka vad vi vill, vi får vård, vi får saker vi behöver och dessutom massor av saker vi inte behöver. Ofta hör jag infödda smygrasistiska svenskar säga att de tycker att invandrarna ska följa våra seder eftersom de kom fick komma till vårt land. Precis som att de ska vara tacksamma mot oss, precis som att de är skyldiga oss något. Vi som fick privalegiumet att födas i ett land utan krig, vi som slapp fly och förlora människor vi älskar i krig. Personligen tycker jag att vi som hade turen att få, faktiskt är skyldiga att ge.

Men vi som fick så mycket fick också en enorm skuld. Skulden över att vara de som använder det mesta av jordens resurser, de som inte får uppleva materiella brister någonsin när andra dör av just det dagligen. Hur hanterar man sånt? Får man vara lycklig när barn svälter? Får man vara skratta samtidigt som någon blir torterad? För man mysa framför en lättsam film medan någon mejas ner och sedan kastas i en massgrav?

För hur vi än gör så kan vi ensamma människor inte göra allting bra. Jag tror inte att vi är skapta för det enorma mediaflöde som vi är under. Jag tror att vi är skapta för en mindre flock, för mindre lidande. Som det är nu, är inte hanterbart. Jag bär fortfarande bilder av trasiga kroppar från Bosnienkriget som det rapporterades från när jag var liten. Jag kommer aldrig att glömma hur människor hoppade mot sin död från World Trade Center med bordsdukar som segel. Jag kommer alltid att undra över hur det kändes att inse att det inte skulle att fungera. Att det inte skulle gå, att allting var över. För varje katastrof, för varje krig, för varje grisfilm blir det fler bilder. Om jag inte hittar ett skydd mot det kommer jag tillslut inte att kunna känna något annat än vanmakt och sorg. Det är ett faktum.

I stället så tackar jag, någon gud eller turen eller vad som helst för att jag fick så mycket, och att jag fick slippa så mycket. Jag tackar så in i för att det finns människor som sliter för att få en bättre värld så att jag bara kan klicka lite med datorn för att skänka deras arbete en slant, som jag aldrig kommer att sakna. Jag tackar för alla människor som ger och jag tackar för att det får dem att känna sig goda eftersom jag inte tror att man blir en bättre människa av att hela tiden känna sig usel. Till slut tackar jag för att jag inte är blind för vad jag fick, och för att det gör att jag vet vem som är skyldig vem något.

Hellre troll än docka

Så här ser jag tydligen ut när jag leker med Bob (ursäkta suddig bild):

Det finns alltså en förklaring till att Jonatan kallar mig troll ibland.

Translation: I look like some kind of troll when I play with my dog. But rather troll than doll!

En himla massa tid på en brygga

Det är helt galet vilken underbar helg jag haft. Vin och soppa hos vän i fredags och igår och halva idag i en stuga vid en sjö. Vi kom dit på eftermiddagen och lade oss direkt på bryggan. Fy tusan vad jag älskar denna årstiden och rött blåbärsris.

Vädret var så där friskt höstigt som jag gillar. Man värms liksom av solen men kan ändå ha massa stickat på sig.

(Jonatans hundtröja som han köpt på Beyond Retro, är fin):

Efter lite vindsurfsförsök (fast inte från min sida) gjordes det upp eld och vi grillade lite olika fisk och drack vin och åt massor. Sen åt vi ännu mer och bara satt länge framför elden och pratade.

När det mörknat gick vi in och spelade Risk och jag vann och blev glad. Vi fick plommonpaj och gick ut en stund på bryggan igen. Det var alldeles stjärnklart och dessutom så var vattnet så stilla att stjärnorna reflekterades i det. Det var nog faktiskt det mest magiska ögonblicket på detta året hittills. Alldeles tyst och glittrigt.

Dagen efter hade jag tur att vakna först. Förutom Bob då. Han stod över mig och vickade på hela rumpan när jag gick upp. Först tvättade jag mig på utedasset. Utsikten:

Sen gick Bob och jag på promenad. Min kamera är inte kapabel att fånga det där speciella ljuset som finns i bokskogar men ni kanske får en idé:

Mossa är en annan sak jag gillar.

Hemma vid stugan igen var Bob badsugen. Medan vi åt frukost på verandan i långsamt tempo hann han bada säkert tio gånger.

Fin helg!

Translation: My weekend by a lake with friends and a lot of dogs.

Utflykt

Vi sitter precis nu och väntar på en bil med två kompisar och två pudlar som ska ta oss till en sjö och en stuga. Där ska vi spela spel och eftersom det är så fint väder, kanske kanske bada.

Tills dess min favoritbild just nu:

Skrivarinspiration

Jag har prestationsångest som borde vara utdelad till ett flertal människor. Särskilt när det kommer till skrivandet eftersom det ju är det jag verkligen vill vara bra på. Här har ni en förträfflig video som handlar om synen på författaren och geniet:

Translation:: A truly inspiraing video (on english) about how we look at genius and writers.

Porslinsklänning

Nu har jag äntligen fotat min klänning som jag sydde under sommaren. Det går bättre och bättre att sy och jag blev himla nöjd. Så här blev den:

Hittade dessutom en kopp på second hand som gick fint ihop med den:

Av second hand-påslakan och dragkedja. Sammanlagt kostade den 50 kr. Billigare än rean på HM, dessutom utan barnarbete, bara barnasinne! Gjort efter denna beskrivning.

Translation: A dress I made this summer. Everything is from second hand stores.