Jag läste en gång att barn föds med tunn hud och därför kan skadas så lätt, men att huden kanske måste vara så tunn för att alla kärlek ska kunna ta sig in. Och så blir jag äldre och tänker att hud nog alltid är så tunn, att det faktiskt inte finns någon alls med hård hud. Murar av tegelsten kanske, men inte hård hud.
För alla jag träffat är sårbara. Kanske är det ett evigt barn i oss, den där sårbarheten. Kanske är det just det som syns i ögonen och gör oss små. Kanske kan ingen skydda sig från ord. Varken de sagda och de osagda. Kanske det är det som gör oss så rädda. När som helst kan de komma, orden och det spelar ingen roll att vi inte vill såras för huden är ändå tunn.
Min mobil skriver alltid "jag räknar dig" när jag ska skriva att jag saknar någon. Kanske är det inte alls fel. Jag tänker allt oftare att kärlek just att räkna någon. Att kärlek är en handling. Det är att verkligen möta någon, sträcka sig ut, se någon och framför allt att berätta att personen betyder något. Att den är värd någonting.
Det är svårt att säga att man älskar någon. Kanske särskilt om man känt dem hela livet och aldrig sagt det förut. Och egentligen kanske man vet att de älskar en tillbaka, och de kanske också vet. Men ändå är det jag allra mest önskar mig. Att någon sträcker sig ut, vågar säga de största ord som finns. Att någon vågar bli så sårbar för mig. Jag vill gärna tro att jag är värd det. Rädslan före orden. Att någon skulle vilja gå igenom den för mig.
Det jag nästan önskar ännu mer än de orden, är att själv våga säga dem. Det är nog därför jag hela tiden försöker möta mina rädslor. Öva mitt mod. För att våga säga de största ord som finns. För jag har turen att känna så många som förtjänar att jag vågar.
Kärleken är en handling. Och idag sa jag till mina bröder att jag älskar dem för första gången.
18 kommentarer:
Det här var något av det finaste jag läst på mycket länge! Så sant!
Otroligt fint skrivet! Får en klump i halsen för att det är så fint och för att jag tyvärr är alldeles för dålig på att säga att jag älskar människor jag känt hela livet. För rädd och vet inte riktigt hur jag ska säga det eller hur de ska ta det. Än så länge har jag bara sagt att jag älskar mina syskon om de sagt det först. Och jag tycker inte att det sägandet riktigt räknas.
åh så himla bra och vackert skrivet.
Så fantastiskt fint! Jag, däremot, är van att säga att jag älskar min man och min familj! Vi gör det varje dag, så fort vi pratar på telefon eller någon ska åka iväg. Men till mina vänner - åh, vad det är svårt!
Jag tycker det är allra värst, när folk säger att: "Ordet tappar ju mening om man säger det för ofta!". Vad dem inte vet är att ordet bara blir större; innebörden bara blir större, för varje gång man säger det. Tillslut vet personen att den alltid - oavsett vad som händer, är älskad.
Väldigt fint och sant skrivet.
Du skriver så otroligt fint! Och du är så otroligt klok.
Jag tycker att du är lite som Jonatan i Bröderna Lejonhjärta. Om alla vore som du så skulle det inte finnas en massa otäckheter och ensamma människor.
Jag försöker säga att jag älskar mina närmaste så ofta jag kan. Till vissa är det lättare, kanske för att de tar det till sig mer än vad andra gör. Jag tror att väldigt många har svårt att ta det på allvar och slår bort det tills man verkligen tjatat in det. Då först tror de på en. Att säga att man älskar någon till en sådan person är svårt men det är nog väldigt viktigt.
Här kommer ett litet hett tips, en R&B artist som jag jobbar med som heter Paul M. Kolla in hans hemsida: www.paulm.se
Här är hans nya video Baybe .
Du har sagt allt, så fint skrivet det är det enda jag kan säga om dessa ord, så enkelt men ändå så svårt!
Bravo. Och jag älskar dig, men det vet du redan...
Det jag försökte säga på telefonen igår var att jag gärna ville träffa dig idag, men sedan kom jag på att det inte hade gått eftersom jag skulle jobba över och inte komma hem förrän sent. Men till helgen? Saknar dig.
makalöst fint! och just den här veckan har jag tagit steget och sagt jag älskar dig till en av mina bästa vänner som verkligen behövde det och min äldsta vän sa "jag älskar dig" till mig när mitt hjärta gick sönder en lite i helgen. vi har aldrig sagt det till varandra förr, plötsligt är inte hösten så grå längre.
hej! jag köpte ju en klänning av dig för ett tagsen och jag undrar om det är ok om jag lånar bilden av dig där du har den på dig för jag ska sälja klänningen vidare då den var lite liten för mig.
jag skriver såklart att du tagit bilden!
kram!
hej! jag köpte ju en klänning av dig för ett tagsen och jag undrar om det är ok om jag lånar bilden av dig där du har den på dig? för jag ska sälja klänningen vidare då den var lite liten för mig.
jag skriver såklart att du tagit bilden!
kram!
Fint!
moa,
du kan verkligen skriva så att det går rakt in, skala av alla lager. jag tycker så hemskt mycket om det du skriver och jag måste hålla om en tidigare kommentar om att detta var det finaste jag läst på länge.
kram,
sv: vad bra! :) tack så mycket!
Du skriver så väldigt innerligt, och så träffande att man inte kan låta bli att ta åt sig. Klok, det är vad du är!
Du skriver så himla vackert Moa. Jag förstår precis vad du menar med barnaögonen, jag har svårt att ens se vuxna ibland.
Jag har aldrig sagt "jag älskar dig" till min ena eller andra bror men jag är säker på att i varje fall den ena redan vet det. Det är svårt.
p.s Grattis på namnsdagen kära du!
Det här är så fantastiskt. Jag vet inte om jag sagt det här innan, men i så fall säger jag det en gång till: du sätter ord och meningar till det jag och nog så många andra tänker och känner. Vemod stiger i mitt bröst när jag läser detta, men även glädje över hur fint. Fin du är. Jag kan inte sätta ord på det, för jag är inte riktigt där du är och jag låter dig göra det.
Du är en mycket skicklig ordkonstnär.
Skicka en kommentar