Böckerna, litteraturen, poesin, berättelserna. Min stora kärlek i livet och min första tills en viss man förändrade allting. Vad skrivandet betytt för mig går knappt att säga. Men jag tvivlar på att jag idag hade levt utan det. Jag hade inte varit jag om jag inte skrev. Skrivandet är andlighet, mitt sätt att kommunicera med det som verkligen är jag, bakom all stel rädsla och allt försvarshat.
För längesedan satt jag ensam i en lägenhet och skrev. Jag lovade mig själv att jag skulle skriva min berättelse från början till slut. Jag var hela tiden livrädd för att sidorna skulle ta slut och skrev verkligen med panik i magen, på morgonen, på dagen, på kvällen, på natten. Ungefär trehundra dåliga sidor senare tog de slut. När historien tog slut. Jag hade faktiskt gjort det. Senare insåg jag att jag behövde skriva om allting och nu ligger projektet på is. Jag trodde att det var ett misstag. Men visst är det så med många misstag, att de senare visar sig inte vara ett misstag - utan en övning.
Efter många års skrivkramp nu har jag antecknat massor av sidor till den bok jag så gärna vill skriva. Och en sak har jag kommit fram till. Att skriva är svårt. För det mesta har jag känt mig misslyckad och usel. För det mesta som kommer ut är riktigt dåligt, verkligen pinsamt. Men det dåliga är också poängen! Jag tror att man måste släppa fram det som är dåligt för att få tillgång till ett fritt kreativt flöde och på så sätt kan det som är bra få komma fram. Att skriva upp hundra idéer där nittionio är dåliga och en är bra är ett bättre sätt än att sitta med ett papper och försöka skriva ner bara en. För den kommer inte våga titta fram om man är rädd för det dåliga, för misstagen.
Så nu tänker jag mig att skriva med värme för misstagen. Att ösa ur mig usla idéer. Tillåta det vansinniga få plats. Rusa fram idéer. Leka och släppa på spärrar. Och sedan får jag oroa mig över kvalité. Välja i ett hav att skit och förhoppningsvis pärlor.
Translation: I love novels, writing and books. And from now on I will try to write without barriers.
10 kommentarer:
Jag känner mycket med det du skriver, och det märks på dina ord hur mycket skrivandet betyder för dig. Egentligen är det bara att släppa loss, annars dödas kreativiteten till slut om man blir för kräsen, för pedantisk. Själv har jag haft ett skrivprojekt sedan jag var 12 år (är nu 20) och jag ändrar mig hela tiden och märker att jag är för pedantisk i mitt skrivande att det sätter stopp för att det ska bli någonting. Tack för att du skriver så väl utvalda ord!
Det är så svårt att strunta i förväntningar och krav men samtidigt så nödvändigt. Skriv!
Skriv skit Moa, Skriv skit! :) Snart kan vi stå bredvid varandra i bokhyllorna! /Henrik
Så underbart att läsa. Man får inte vara rädd för misstagen för de bits faktiskt inte!
Men det är lätt att måla in sig i ett hörn och tro att allt som kommer ut från fingertopparna måste vara genialiskt, så är det ju inte.
Man måste våga misslyckas, och så länge man försöker och fortsätter så är det en process...
Du är så himla inspirerande att det inte är klokt!
The only thing to fear is fear itself,.eller hur? Skriver bra gör man så länge man skriver för sig själv utan krav, förväntningar, även omedvetna sådana kommer utifrån,.dödligt för kreativitet, skrivandet ska vara lek med bokstäver och fantasi.
Ha det bra.
himla bra inlägg!
vackert och inspirerande! Jag borde verkligen ta tag i mitt skrivande igen för jag älskar ju det. Men jag vet inte vad jag ska skriva och allt blir bara halvfärdigt och halvdant.
Så himla fina bilder!!!
Hälsn,
www.litdeparade.se
heja med ditt skrivprojekt - vad du är modig!
Skicka en kommentar