En sömnlös natt för ett tag sedan tittade jag igenom vilka bloggar som ligger på topplistorna. Och jag upptäckte en sort som var nya för mig, även om de funnits ett tag. De kallar sig för hälso- och träningsbloggar. Jag skulle vilja kalla det för ätstörningsbloggar. Dessa kvinnor (som det ju oftast är) skriver minutiöst ner varenda träningspass och varenda kalori som de äter. Oftast är de inte ens överviktiga. Inte ens lite.
Jag tror inte att många av dem skulle säga att de är ätstörda, att de bara tänker på hälsan och vill komma i form. Det är bara det att det liksom ingår för en ätstörd person att förneka att något är fel. Tills det en dag inte går längre. För mig tog det fem år att inse att jag var sjuk. När jag gick på ätstörningsmottagningen såg jag kvinnor som var i 60-års åldern. Undra hur lång tid det tog för dem. 5 år? 1o år? 20? Ännu mer?
Jag tror inte på bantning alls längre. Atkins är en idiot-idé eftersom hjärnan drivs av kolhydrater och behöver dem, viktväktarna för att det är ohållbart att räkna points i hela livet, GI för att det de glykemiska indexet som räknas på kolhydrater inte är hållbart eftersom kolhydratrika produkter intas med annat vilket också påverkar värdet. Dessutom fungerar restriktioner inte i längden. Vi vet ju det egentligen.
Regeln är enkel: när man svälter blir man hungrig och överäter lätt. Det vet vi också. Det är när vi inte ätit lunch som vi äter godis senare på kvällen. Det är bantarna med sina magra sallader som sen köper choklad på eftermiddagen. Och det är inte bara smala personer som kan svälta. Många överviktiga människor svälter väldigt mycket - och sen hetsäter de. Så gjorde jag. Jag svalt, hetsåt, spydde, svalt, hetsåt och spydde.
Jag fick på ätstörningsmottagningen lära mig att det finns ett sätt att nå eller bibehålla sin idealvikt och må bra. Man ska tugga maten - eftersom man då känner att man blir mätt. Man ska äta varierat vid varje mål - en proteinrik del, en fettrik del, en kolhydratrik del, frukt och grönsaker. Och man ska se efter sitt järnvärde om man är kvinna - eftersom det är det vi oftast får brist på. Sen ska man äta tills man blir mätt - det är huvudregeln. Man ska inte äta med ögat genom att man tar upp en viss tillåten mängd. Det finns inga restriktioner. Man får äta pizza i en vecka för man tröttnar till slut och vill äta något annat. Man får äta tre portioner pasta för då behöver kroppen det.
Min idealvikt är inte strl 34. Men vissas är. Andras är strl 40. Vår idealvikt och våra kroppar är olika. Det måste vi acceptera. För alternativet är inte kul alls. Och vi måste våga lita på våra kroppar igen. Att de vet vad vi behöver.
Snälla ni läs inte dessa bloggar. Och skriv inte upp er vikt, era mått och ert kalori-intag. Ni blir bara ledsna av det. Ät varierat och tugga maten och gör inget annat. Försök vara lyckliga och var snälla mot er själva.
Ledsen att det blev långt. Jag bara önskar väldigt mycket att världen var lite bättre ibland.
Translation: About eating disorders and different diets.
