
Jag svamlade till svar "vet inte?" så hon gav lite förslag. Något om att kvinnan i hudfärg vände sig bort från sin farliga sida osv. Nästa gång ska jag svara att jag inte tänkte något utan att jag utgick fråg en känsla jag hade. Tror faktiskt att det är vanligare att konstnärer går på känsla mer än att de tänker ut ett budskap.
Men jag tror att det är vanligare att konstnärer stjäl. Man tar en idé och gör om den. För det var vad jag gjorde. Nämligen denna idé:

Tavlan heter "Paris mutas" och är målad av Peter Dahl. Han är ett geni och tavlan är fantastisk. Älskar att en av personerna är röd, utan ansikte. Min tavla är bara en billig, ganska olik kopia.
Peter Dahl är helt fantastiskt. Så naturligtvis har jag "låtit mig inspireras" av andra tavlor han gjort: Denna:

Blev den här:

Tyckte om hur flickans ansikte gled ut i det röda och försökte göra likadant men misslyckades.
Jag vet att det är fult att erkänna att man lånar idéer. Men det är nog till stor del det som konsten i alla former går ut på, skriven, sydd, filmad eller målad. För ingen skapar i ett vakuum. Man ser saker, tolkar dem, faller för dem, uppfinner på nytt. Det finns ju till exempel bara ett trettiotal grundhistorier man kan skriva en roman om. (Hade dem på ett papper och ska försöka rota fram dem igen.) Jag försökte komma på en som gick utanför dessa historier men kunde inte.
Detta kopierande av varianter kan kanske först verka mekaniskt och tråkigt. Men jag tycker ändå inte det. Det är en slags vacker tyst kommunikation tycker jag. En konstnär gör en tavla som väcker något i en annan konstnär som till svar gör en tavla som väcker något hos en annan konstnär som i sin tur...
Kolla in fina Peter Dahl på http://www.peterdahl.com/
















