Lägenhet mot illustration?

Hej alla! Jag måste erkänna att jag saknar att blogga och alla era varma kommentarer! Det är lite som en halvt på låtsas-internetvärld bara försvann. Men jag är nog inte redo att börja blogga igen (även om jag faktiskt blir riktigt sugen då och då), i stället försöker jag skriva och ska snart börja måla till en utställning i framtiden.

Men anledningen till att jag tittar in är att jag numera inte längre är sambo, utan letar lägenhet i Malmö. Är det något här som vet någonting så får ni mer än gärna höra av er. Jag har nog aldrig längtat så desperat efter något som efter en egen bostad nu. Om någon tipsar om någonting som leder till ett förstahandskontrakt så bjuder jag på en illustration av något slag. Ni kan välja av det jag har eller få ett porträtt eller något! Maila mig på fem_meter@hotmail.com.

Hoppas att ni alla har det bra!

(Ps. Lade ut lite auktioner här. Bland annat denna:)

Hejdå

Det här är mitt sista inlägg i den här bloggen. Jag känner att allt annat i mitt liv är mycket viktigare än den och jag har varken lust, ork eller tid att fortsätta. Kanske börjar jag blogga igen någon gång men just nu har jag inga planer på det. Men tack alla ni som läst och peppat med fina kommentarer! Ni har varit fina rakt igenom och jag är övertygad om att ni kommer att fortsätta vara det! Hoppas att ni har det bra där ute i världen!

Lista

Jag snodde en boklista från bokhora. Bara för att listor är kul:

Favoritbok i barndomen?

Ivan och eldfågeln som är en rysk saga och som fanns som bilderbok på vårt bibliotek. Den var alldeles trasig och sönderläst men jag älskade den.

Vad läser du just nu?
Drömfakulteten av Sara Stridsbeg, Ett brustet halleluja av Tomas Sjödin och Silvertronen av C.S Lewis.

Vilka böcker har du reserverade på biblioteket?
Jag lånar inte på bibliotek för jag glömmer bara tiden och får böta dubbelt vad boken kostat.

Dålig bokvana?
Ibland tar jag mig inte tid att leta upp bra böcker, trots att det är värt det. Och jag är nog ganska kräsen. Och det här med biblioteket då.

Vad har du för tillfället hemlånat från biblioteket?
Inget om jag inte glömt någon bok för längesen och det hoppas jag inte.

Har du en läsplatta?
Nej, aldrig i livet. Älskar bokformen för mycket för det. Lukten, känslan, bläddrandet, allt.

Föredrar du att läsa en bok åt gången eller flera på en gång (slalomläsning)?
Jag föredrar att läsa en i taget egentligen. Men när jag inte gillar någon så börjar jag läsa flera för att få variation medan jag segar genom den första. Det är det som hänt just nu.

Sämsta boken du läst i år?
Hm, Drömfakulteten hittills faktiskt. Den är egentligen kanske inte dålig men den är inte min typ av bok.

Bästa boken du läst i år?
Boktjuven av Mark Zusak, omläsningen av Extremt högt och otroligt nära av Foer. Skugg-serien av Maria Gripe var fin också.

Hur ofta läser du utanför din egen bekvämlighetszon?
Jag har ju läst litteraturvetenskap och då läste jag mycket som jag inte ville. Men jag ser inte poängen med det egentligen. Ibland kan jag läsa utanför min bekvämlighetszon för att jag tror att jag kan lära mig något. Men egentligen tror jag att jag lär mig mer när jag läser böcker jag gillar, för det är ju så jag vill skriva.

Vilken är din läsebekvämlighetszon?
Jag läser allra helst på svenska, jag gillar barnböcker och romaner. Inte noveller eller deckare.

Kan du läsa på bussen?
Ja, och jag gör det gärna. Har ganska vid personlig gräns och tycker att det är jobbigt att sitta så nära okända människor, behöver drömma mig bort då.

Vilken är din favoritplats att läsa på?
I soffan, sängen och i badet.

Vad anser du om att låna ut böcker? Regler?
Det går bra, men skulle jag låna ut många hade jag nog skrivit upp det så jag inte glömde.

Viker du hundöron i dina böcker?
Ja, jag tycker om hundöron. Böcker ska se lästa ut. Jag gillar att se var jag vek senast eller var andra vikt. Dessutom skulle jag aldrig kunna hålla reda på bokmärket.

Skriver du någonsin i bokens marginaler?
Nej. När läser så läser jag. Eventuellt så får jag idéer men då skriver jag ner dem i min anteckningsbok annars hittar jag dem inte sen.

I studierelaterade böcker då?
Ja, jag skryker under varenda rad. Läser mer koncentrerat då.

Vilket är ditt favoritspråk att läsa böcker på?
Svenska! Tycker den här "det är mycket bättre på engelska"-grejen är ganska löjlig. Varför skulle det vara det? Språket kan kanske vara lite bättre men svenska är ändå de flestas modersmål och mycket går förlorat när man inte kan språket helt.

Vad får dig att älska en bok?
Jag älskar livliga språk, fantasi, kreativitit, udda karaktärer, udda tankesätt, djup psykologisk insikt. Jag är lite allergisk mot författare som skriver svårt som saktar ner språket. Jag tycker att språket ska gå snabbt, läsandet ska flyta på.

Vad inspirerar dig att rekommendera en bok?
Om jag får insikter när jag läser dem, om språket är ovanligt vackert.

Favoritgenre?
Udda karaktärer är min favorit. Realistisk vardagsprosa om vanliga människor som aldrig går på djupet och försöker skildra det så att man ser det ur en ny synvinkel, gillar jag INTE.

Genre du sällan läser (men önskar att du gjorde oftare)?
Jag skulle vilja läsa mer poesi.

Favoritbiografi?
Jag läser inte många biografier. Tycker i regel att de är ganska torra. Men Persepolis av Marjane Satrapi får väl räknas och den är himla fin. Skulle jag skriva en självbiografi skulle jag hitta på allt.

Har du någonsin läst en självhjälpsbok?
Jadå. Jag har mått dåligt försökte hitta svar. Tror självhjälpsböcker kan inspirera någon att söka hjälp men någon djupare hjälp tror jag inte att de ger. Böcker kan inte ersätta människor.

Så att du alldeles säkert vet att du är värd det

Egentligen är jag liten. Egentligen kan jag se den där litenheten i alla. Kanske i alla jag någonsin mött. På senaste tiden har jag blivit förvånad över hur alla verkar förvandlas till barn då och då. Mina ögon möter plötsligt barnaögon i vuxenansikte. Människor kan göra varandra så små. Hårda ord sätter spår i själar.

Jag läste en gång att barn föds med tunn hud och därför kan skadas så lätt, men att huden kanske måste vara så tunn för att alla kärlek ska kunna ta sig in. Och så blir jag äldre och tänker att hud nog alltid är så tunn, att det faktiskt inte finns någon alls med hård hud. Murar av tegelsten kanske, men inte hård hud.

För alla jag träffat är sårbara. Kanske är det ett evigt barn i oss, den där sårbarheten. Kanske är det just det som syns i ögonen och gör oss små. Kanske kan ingen skydda sig från ord. Varken de sagda och de osagda. Kanske det är det som gör oss så rädda. När som helst kan de komma, orden och det spelar ingen roll att vi inte vill såras för huden är ändå tunn.

Min mobil skriver alltid "jag räknar dig" när jag ska skriva att jag saknar någon. Kanske är det inte alls fel. Jag tänker allt oftare att kärlek just att räkna någon. Att kärlek är en handling. Det är att verkligen möta någon, sträcka sig ut, se någon och framför allt att berätta att personen betyder något. Att den är värd någonting.

Det är svårt att säga att man älskar någon. Kanske särskilt om man känt dem hela livet och aldrig sagt det förut. Och egentligen kanske man vet att de älskar en tillbaka, och de kanske också vet. Men ändå är det jag allra mest önskar mig. Att någon sträcker sig ut, vågar säga de största ord som finns. Att någon vågar bli så sårbar för mig. Jag vill gärna tro att jag är värd det. Rädslan före orden. Att någon skulle vilja gå igenom den för mig.

Det jag nästan önskar ännu mer än de orden, är att själv våga säga dem. Det är nog därför jag hela tiden försöker möta mina rädslor. Öva mitt mod. För att våga säga de största ord som finns. För jag har turen att känna så många som förtjänar att jag vågar.

Kärleken är en handling. Och idag sa jag till mina bröder att jag älskar dem för första gången.

Jag är en idiot.

Fy fan, vad jag tror på kärleken!

"Du kan kalla mig för idiot

Det har jag ingenting emot

Jag är en idiot

mer än så kan ingen bli"

Boktips med tankar på död

De senaste dagarna har jag till hälften levt i verkligheten och till hälften i den här boken:

Himla bra var den! Döden är berättaren och beskrivs på ett sätt som jag verkligen tycker om. Eller beskriver sig själv kan man väl säga. Språket är vackert - något som jag saknar i många av nutidens böcker. Huvudpersonens kärlek för böcker förstår jag ända in i hjärtroten. Men framför allt så är boken så där tegelstenstung och försvinna in i-vänlig som bara är helt rätt när det blir allt mörkare.

Imorgon kommer Jonatan hem från Israel. Bob hämtade jag i fredags efter 5 timmar på tåg. Så lite ljusare blir det också. Hoppas att ni alla har det bra!

Translation: I really recommend this book. Perfect when it only gets darker.

Sånt som har hänt

En liten uppdatering.

- Jag är så oändligt trött. Varje dag denna vecka när klockan ringt har jag skrikit neeej inombords. Mellan fredagen och lördagen sov jag 13 timmar. Blir jag tröttare än så här vet jag inte vad jag gör.

- Jag är äntligen brunhårig igen. Det svarta var svårt att få bort. Nu ska bara luggen växa ut också.

- Jonatan är i Israel och Bob hos sin kusin. Jag saknar. Detta innebär också att jag är kameralös.

- Min mobil dog igår. Att jag blev av med alla nummer retar mig inte så mycket som att jag blev av med några anteckningar till min blivande bok. Dessutom gillar jag mina gamla grejer och vill helst inte byta. Den nya kostade 249 kr. Det är ingen iphone.

Det var väl det. Jo, det känns som att det står still i mitt huvud.

Spöken och demoner

Jag vill ha både Halloween och Alla helgons dag personligen. Både spöken, demoner och döden.

Skrivarprocesser

Den där hösten då jag gick folkhögskola diskuterade vi skrivarprocesser nästan lika mycket som döden. Mest var vi avundsjuka på de författare som skrev sina böcker från början till slut och liksom lät böckerna växa fram efter hand utan att vet vad som skulle hända - Stephen King är en av dem.

Mina två första bokutkast skrev jag genom att anteckna alla kapitel övergripande och sen skriva ett efter ett tills boken var klar. Kombinerat med min enorma otålighet och hets så blev det ganska korta kapitel - jag ville ju liksom fram hela tiden. Ingenting blev särskilt genomarbetat.

Bild

Så nu måste jag försöka något annat. Hittills är min plan att under en ganska lång period anteckna idéer, fraser, scener, resonemang och egentligen allt jag kan komma på. När jag känner mig klar kommer jag att sålla fram det som är bra. Sen är planen att jag ska öva fram huvudpersonernas röster genom att skriva deras tankar, förmodligen under en ganska lång tid. Tills jag liksom skrivit in dem i mig. Efter det skriver jag en synopsis, rätar ut handlingen och lägger allt på plats. Kanske är det dags sen att börja skriva. Men om jag börjar från början och skriver mig fram till slutet eller skriver varje del när den kommer, vet jag inte än.

Men nu vill jag höra - hur ser era processer ut när ni skapar? Skriver, målar, gör film, pysslar och egentligen allt?

(Och tack förresten för alla låttips, underbart ju!)

Translation: How does your creative process look like? How do you write, paint, take photographs and stuff like that? I've figured out that I can't write a book from beginning to end, I really get to hasty. I have to just write down ideas, phrases and things like that for a while before I start to write for real.

Favoritlåt

Jag tänkte att vi kunde byta lite favoritlåtar i kommentarsfältet. Oftast är det ju ens absoluta favorit som är bäst. Min är just nu (för favoriten någonsin går bara inte att avgöra):

Bon Iver - Skinny love

Så vilken låt är er favorit just nu?

Translation: Thought we could change favourite songs. Skinny love with Bon Iver mine right now. Which is yours?

Tre dagar

I förrgår firade jag och pojkvännen en för sen 4-års dag genom att spela nintendo 8-bitars bland annat (vi klarade Piff&Puff). Igår var jag på loppis, hängde en stund med Lisbet och sen följde jag henne hem över kyrkogården som är helt underbar nu. Allégången är bäst, särskilt när man står på ena sidan och ser löven singla ner längst borta.

Idag har jag och Bob varit och lämnat filmen sen igår kväll. Inte så mycket mer än så.

Translation: Some pictures from yesterday.

Jag hoppas det är höst i evigheten

Äntligen är det helg och jag har bestämt mig för att vara ute. Just nu har jag så mycket att göra att jag inte hinner umgås så mycket med hösten som jag brukar. Det är stressande. Jag måste ju hinna älska den innan den försvinner.

Min ganska lugna lördag

8.00 Jag vaknade och fick efter lite övertalning med mig upp Bob också. Han är ganska morgontrött så han gick och lade sig i soffan direkt medan jag drack te och för femte gången försökte få bort mitt virus på mailen. Jag som är så fäst vid min högstadieadress.

9.00 Morgonpromenad för att hämta ut min nya hatt. Det var alldeles magiskt ute, folktomt och dimmigt så att man verkligen såg solstrålarna mellan löven.

10.00 Jag gick på loppis på södra esplanaden. Tyvärr så dog kameran så ni får se vad jag hade på mig i stället. Hatten från asos och min fina fina cape från Humana.

11.00 Och vad jag köpte. Vinröd kofta och två stickade baskrar.

12.00 Handling med Bob och sen grekisk sallad.

13.00 Jag sov. Och det fotade jag inte.

14.00 Kaffe och skriva lite.

15.00 Sen putsade jag skorna jag hittat dagen innan. Här är de innan, raspiga, ljusa, slitna och med trasiga skosnören:

Efter massa tids putsande:

16.00 Jag fotade till tradera-auktionerna. Bland annat detta tyget:

17.00 Promenad med hunden igen. Det blir inte så mycket hund för mig i veckorna så jag saknar promenaderna.

18.00 Kvällsmat. Min favoritsnabbrätt - man kokar pasta, rör ner en äggula (inte för varmt för då blir den grynig), pressar ner en halv vitlöksklyfta, river över parmesan och sen kan man ha vad man vill till - stekta grönsaker, halloumi, ruccola är fint.

19.00 Resten av kvällen tittade jag på serier och härmade Ingrids pyssel:

Translation: My Saturday.

Lite auktioner åtminstone

Förlåt för att jag är en så usel bloggare. Jag som har så mycket att visa er! Igår fotade jag en massa nämligen, det kommer imorgon. Idag däremot har jag kämpat med en massa tradera-auktioner. Lite sånt här finns band annat:

Jag har en tendens att köpa för små skor och mina fötter har börjat protestera så mycket att jag behöver inlägg. Därav försäljningen av de här gamla mormorskängorna i sånt där mjukt tunt skinn, strl 38:

Lite 60-tal med tjusig rygg, strl S-M:

Och en candy stripe-klänning i strl XS-S:

En klänning som har snö på sig:

Världens kanske finaste sammetsklänning som tyvärr (!) var för stor för mig.

Alltihop och mer hittar ni HÄR! Snart ska det dessutom komma lite tyg, candy stripe och ankare blir det.

Nu ska jag faktiskt snart sova. Är helt slut och har lite hjärtvärk. Hoppas ni har det bra allihop!

Translation: My auctions at swedish ebay here. I'm selling internationally too.

Det är höst och blåser allvar

Vilka veckor jag haft nu. De har varit väldigt nyttiga men otroligt jobbiga. Det hänger ofta ihop tror ni inte? Utveckling handlar väl lite om att möta det som är svårt och växa med det? Varför skulle annars alla sagor handla om just det?

Ni var fina efter mitt förförra inlägg. Jag skriver inte så ofta om hur jag mår här i bloggen. Inte för att jag inte försöker. Det ligger massor av opublicerade inlägg i utkorgen om just detta. Men jag låter allting bli i sista stund att publicera. Saker som gör ont är ibland svåra att visa upp. De är fula och obekväma. Ska man prata om sina problem får de bara vara lagom stora och man ska helst ha kommit ur dem. Människor med psykiska sjukdomar, självskadebeteende, självmordstankar, familjeproblem, svåra tvångstankar och så vidare sak helst hålla käften och inte smutsa ner andras lycka. Lagom olycka passar i vardagen - gnäll på jobbet och på vädret. Men längre än så får man helst inte gå. Och det är klart. Om någon pratar om att de är trötta för att grannen hade fest och får till svar "jahaja, jag var nere på psyket igår för jag visste inte om jag skulle lyckas låta bli att ta livet av mig" så blir det lätt lite känsligt och jobbigt. Jag är trött på att det är så. Men tyvärr inte redo att slåss för en förändring riktigt än. Så jag är lite lagom obekväm här om det är okej för er. Och är ärlig lite i taget.

Och jag tackar allt jag tror på och allt jag inte tror på för de vänner jag har. Med dem kan man till och med kan skämta om allt det obekväma och svåra. För man behöver göra det allra svåraste lite varmt ibland. Klä på sina monster en halsduk.

Dreads och så

För ganska längesen var det någon som ville se lite fler bilder på mina lösdreads och mitt mer bohemiska jag. Problemet är bara att då hade jag ingen bra kamera så det finns inte så många bilder. Men här hittade jag några i alla fall (de flesta tagna av Lisbet):

Jag hade ju massa lösdreads av riktigt hår insatt i håret, plus en del löshår. Så mitt hår var jättestort och långt och jag kunde knappt stå upprätt när jag duschade för det blev så tungt. Sen tog det tre timmar ungefär för det att torka i sommarvärmen. Massa pärlor hade jag också:

Mitt eget hår var nästan omöjligt att reda ut för borstade jag fastnade jag i dreadsen och balsam kunde jag ju inte använda. Här flätade jag det efter att ha ägnat en timme att reda ut det:

Ofta hade jag det i en tung knut. Så här såg det ut bakifrån.

Och framifrån:

Fler bilder än så finns knappt. Men nu har ni sett lite i alla fall!

Jag trodde att jag visste om alla sätt som jag var trasig på

Men när jag sätter mig ner på hallmattan och börjar gråta innan vi sagt hej och du kommer och sätter dig bakom mig och vaggar mig, så fortsätter allt som är bakom mig gå sönder sekund för sekund. Alla ord jag säger om tortyren som jag tänker på och bilderna av styckade kroppar, du håller du mig hårdare.

Jag ringer dig från en station i en stad längre bort och kan inte förstå hur jag ska kunna ta mig hem för jag har gömt mig i ett hörn och allt har fallit igen. Du säger att du kommer och att du ska försöka få tag på en bil. Jag kryper ut ur gömstället och springer på bussen gråtande och tänker att jag aldrig skulle komma ifrån någonting utan dig för alla bara tittar bort och säger ingenting.

Du skulle kunna vara med någon enkel, säger jag. Du säger att enkelt inte är det du vill ha. Jag litar inte på dig, säger jag. Det kommer du att göra. Jag drömmer mardrömmar om hur du lämnar mig men mest av allt är jag rädd för att all min ilska ska skrämma bort dig.

Minns du när du satt i badet med kläderna på och jag kom och satte mig där med. Jag hade kjol som flöt på ytan en stund. Det var vi då. Jag tror jag torkat tårarna och snutit mig på allt i vår lägenhet. På gardiner, i mattor, i handdukar, kläder. Jag tror att ett tag grät jag varje natt.

Nu vågar jag inte gråta utan dig.

Bild

Försök att förklara en kärlek

Böckerna, litteraturen, poesin, berättelserna. Min stora kärlek i livet och min första tills en viss man förändrade allting. Vad skrivandet betytt för mig går knappt att säga. Men jag tvivlar på att jag idag hade levt utan det. Jag hade inte varit jag om jag inte skrev. Skrivandet är andlighet, mitt sätt att kommunicera med det som verkligen är jag, bakom all stel rädsla och allt försvarshat.

För längesedan satt jag ensam i en lägenhet och skrev. Jag lovade mig själv att jag skulle skriva min berättelse från början till slut. Jag var hela tiden livrädd för att sidorna skulle ta slut och skrev verkligen med panik i magen, på morgonen, på dagen, på kvällen, på natten. Ungefär trehundra dåliga sidor senare tog de slut. När historien tog slut. Jag hade faktiskt gjort det. Senare insåg jag att jag behövde skriva om allting och nu ligger projektet på is. Jag trodde att det var ett misstag. Men visst är det så med många misstag, att de senare visar sig inte vara ett misstag - utan en övning.

Efter många års skrivkramp nu har jag antecknat massor av sidor till den bok jag så gärna vill skriva. Och en sak har jag kommit fram till. Att skriva är svårt. För det mesta har jag känt mig misslyckad och usel. För det mesta som kommer ut är riktigt dåligt, verkligen pinsamt. Men det dåliga är också poängen! Jag tror att man måste släppa fram det som är dåligt för att få tillgång till ett fritt kreativt flöde och på så sätt kan det som är bra få komma fram. Att skriva upp hundra idéer där nittionio är dåliga och en är bra är ett bättre sätt än att sitta med ett papper och försöka skriva ner bara en. För den kommer inte våga titta fram om man är rädd för det dåliga, för misstagen.

Så nu tänker jag mig att skriva med värme för misstagen. Att ösa ur mig usla idéer. Tillåta det vansinniga få plats. Rusa fram idéer. Leka och släppa på spärrar. Och sedan får jag oroa mig över kvalité. Välja i ett hav att skit och förhoppningsvis pärlor.

Bild: 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7 (via julia)

Translation: I love novels, writing and books. And from now on I will try to write without barriers.

Vackra val

Val är fint tycker jag. Hela morgonen har jag under hundpromenaden sett tanter finklädda i kjol och nylonstrumpor komma gående långsamt med sina rullatorer mot vallokalerna, medelålders par som är på väg hand i hand, valarbetare utanför lokalerna och diskussioner i varje hörn. För visst har politikintresset fått ett uppsving i år? Det är härligt tycker jag och idag njuter jag av demokratin och håller tummarna.

Bild

(Jag gillar en annan form av val också.)

Translation: Yet another election post.